Jonte har flyttat
På kvällen började jag att städa, det är ju något som varit en bristvara i Jontes rum! Jag dammtorkade, dammsög runt alla lister, plockade bort skräp och slängde delar av det han lämnat, en del sparade jag som minnen, tvättade upp täcken, madrasser osv. Sen skurade jag och möblerade om som Dennis ville ha det.
Gillestugan tog jag ju några dagar innan ordentligt. Kerstin var ju här och sov en natt, så innan hon kom fick gillestugan samma procedur som Jontes rum fick. De hade ju som båda rummen där nere. Dennis ansvarade för städnng av gillestugan och Jonte för sitt rum.
De första dagarna tyckte jag det var hemskt, det kändes nästan som han försvunnit ur mitt liv helt! Sen kom jag ju på det, han bor ju faktiskt i Happis!!! :) Och det finns ju mammor som har sina barn på andra sidan jordklotet och tom det är ju aldrig längre bort än ett telefon samtal.
Men varför tyckte jag det var så hemskt? Jag har funderat på det, jag vet inte, det var som en blandning av att känna sig bortglömd, inte behövas, inte våga tro på att det går bra, förlora kontrollen och sen en saknad och en tomhet.
Men ändå nånstans tyckte jag att han mognat mycket, han har blivit en helt annan människa det sista halvåret. Han jobbar nu och sköter det perfekt. Han tar mer ansvar så visst visste jag att nu är han mogen för att ha en egen lägenhet. Och samtidigt tyckte jag att han börjat bli för stor att bo hemma med. Han har ju sitt liv, sina vänner som idag känns nästan för stora för att hälsa på i pojkrummet (nå det var nu inte riktigt ett pojk rum men ändå) han gör sina saker som ibland krockade med en småbarns familjs liv. Han har blivit en liten man nu :)
Dom har ändå tur mina pojkar, de får jobb. Jonathan jobbar heltid och Dennis får jobba så mycket han vill och hinner, han går ju sista året på gymnasiet nu. Det får man ju tacka släkten för och vara dem tacksam. Om jag tittar på många av deras vänner så går de hemma med aktivitets stöd och vem kan flytta hemifrån med bara det? Idag är det inte lätt att starta upp ett liv. Och nu när Jonte fick lill 1an så har de total renoverat den, Maria och Gärre har slitit med att få det fint och fräscht. Och den kan ju Dennis kanske ta över när det blir dags för honom. Jag har sagt åt dom att ni fattar inte hur bra ni har det. Men nånstans tror jag de vet det om inte annat så lär de förstå det senare i livet.
Men det har gått så fort, nyss var han 13 och gick på Gränsskolan. De tre åren och åren på tornedalsskolan har gått jävligt fort alltså. Fattar inte var de tog vägen. Han började 7an ena dagen och nästa dag gick han ut estet!! Och nånstans mitt emellan såg han ut så här
Jag menar, Rasmus fanns med bland dessa bilder och han var liten då och det är han ju ännu så när han Jonte bli så stor??
Grävde igenom mina mappar och hittade denna blild bland många
Jonte med sin skate, det gick många brädor under sommrarna :)
Ja sånt är livet, det går vidare
Du ska vara stolt över dina pojkar och glad att dom är normala och vill flytta hemifrån :-) jag kan själv tycka att den dagen kommer att bli kul för då känns dom vuxna och man kan hälsa på dem men en annan del av mig DÖR bara jag tänker på det så jag förstår att man kanske måste växa in i det, lära sig leva med det. Men risken att Jeppe blir en av dom som går på aktivitetsstöd är ju stor .... så han lär vara hemma ett bra tag till. Tur han har hyddan där ute i alla fall så han får lite privat liv. Det hör till livet ... kapa banden med morsan :-) och du har ju ännu småttingar som behöver dig lite mera än vad dom stora pojkarna har ... VAD KOMMER JAG ATT HA ??? INGEN..... sug på den du :-)
Det är ju fantastiskt att det finns jobb för dem, att de vill flytta och ta ansvar för sitt egna liv.. Men jag kan tänka mig att det känns jättemärkligt och lite sorgligt oxå.. För nyss var de ju bebisar.. :o)
Ha en skön lördag! Kram!
Oj...ja, tiden går ruskigt fort... och ibland känns det skrämmande att ungarna ska flytta hemifrån en vacker dag och ibland känns det nästan lockande! ler Men jag tror att den värsta känslan kommer när sista ungen lämnar boet... men dit är det väl ändå länge kvar!!!?
