Min stress
Att jag började inse att det är allvar nu var när jag var hem o visade valparna till Monica. Då stod Jonte på bron och rökte. Jaha sa jag, när har du kommit hem? Men jag kom ju på morgonen sa han, vi har ju pratat med varann innan du for till jobbet! Alltså jag kommer inte ihåg det, jag gör verkligen inte det. Sen var jag med om en till grej igår där jag faktiskt inte minns! Så man får ju börja undra var hjärnan gömt sig, vad den gör över huvudtaget. Hur sorterar hjärnan, varför glömmer man vissa saker, när väljer den att släcka ner? För det e ju inte så att jag går omkring och bara inte vet var jag är/gör/säger för jämnan. Eller kanske jag alltid gjort så men inte fattat det förrän nu :) Hjärnan kanske tycker att -Hörru Anna, det e mycket nu, jag åker till Bahamas i vilar upp mig, återkommer senare.
När jag slutade röka så såg jag mig själv i en skitig nerrökt 2:a, en brynja (jo jag vet hel sjukt) hade jag på mig. Där satt jag med stripigt hår, häng pattar ner till knäna, skåpluckorna var så skitiga av all rök så de var gula, allt var grått och trist runt mig. En jätte askopp stod fram för mig full i fimpar och där satt jag i köksbordet med en cigg i mungipan.
Sen för varje vecka jag var rökfri, bytte jag ut lite skåpdörrar, ask koppen blev mindre och hade mindre fimpar. Jag fräschade upp färger runt i kring och tillslut började jag göra om mig själv. Så i förstår det tog ett lite tag att få det fräscht o fint :)
Men nu är jag tillbaka i den lilla tvåan igen med mina gula skåpluckor. Brynjan e på men pattarna ligger inte och vilar i famnen :D Men allt annat är nog tillbaka i det första läget. MEN det finns ett litet skåp där solen, färgerna och lukterna bor, det lyser runt kanterna på det, det vill att jag öppnar det. Men jag har för tillfället slarvat bort nyckeln. Jag försöker komma ihåg var den är, men som alla vet är jag ju för tillfället en riktig virrpanna. Jag har ju ingen aning om vad jag gör eller säger mellan varven. Linda sa till mig igår att, - Vet du, jag tror du har upplyst mig om att grannarna har seppat 10 gånger!! Oj tänkte jag, jag kommer överhuvudtaget inte ihåg att jag sagt det alls.
Men något sånt måste jag nog hitta på denna gång med. Jag måste se en bild av mig, mitt liv om några år, fantisera hur kommer det att se ut då, hur kommer jag att se ut och hur kommer jag att må. Sen därifrån bestämma vilken bild jag vill göra om det till och sakta men säkert börja förändra.
För nu jäklar, är det jag som gäller!!! Som tur är sa en till mig på jobbet i veckan. Jag har stressat klart, nu ska jag börja tänka på MIG själv i första hand. Så vi kommer att vara ett litet gäng egotrippade människor som går runt på jobbet o ser välmående ut :)) Det e tur vi e ett bra gäng så vi kan dela med oss av lite förståelse till varann
Ha det gott mina vänner så hörs vi
Hej Svelin!
Du har det inte lätt nu..
Om man ser det på ett annat sätt..
Man kan ju alltid vända och vrida på saker och ting(som man oftas gör) och det bästa är ju att vända det till något positivt.
Du har stannat upp och vet hur du inte vill ha det, jättebra tycker jag. Nu har du ju möjligheten att ändra på det och framförallt ta chansen att tänka på dig själv och tänka på att Du ska må bra. Göra den "bilden" du vill ha om några år som du skrev. jätteviktigt! Vissa människor tillåter sig aldrig att stanna upp för dom är för rädda, för rädda för att se verkligheten antagligen. Så dom fortsätter,(och hur roligt är det?)dom "blundar" igenom livet. Jag tycker du har kommit jättelångt. Och du har gjort det bra att du har lyssnat på signalerna från din kropp när den har sagt ifrån och lyssnat på dig själv och dina behov. Nog för att det känns jobbigt nu när man är inne i det, men vi ska vända saker och ting till något positivt som sagt. Tänk på dig själv! Vad vill du göra idag? Prioritera! Vissa saker kan vänta! Gör nått roligt, nått du tycker om. Fast det kanske bara är en liten grej men iallafall nått du mår bra av. Och sug åt dig av den positiva energin du får utav det, stanna upp och ta ett djupt andetag och njut!
Jag tror att det är viktigt att alla stannar upp och frågar sig själv, hur mår jag? Vad vill jag? Ja, dom som vågar. Du är en av dom!
Prioritera!
Du behöver inte ta på dig allt ansvar själv med hushåll, renovering, djur och ungar(lätt att vi tjejer gör det, vi vill ha kontroll), för det finns människor omkring som kan hjälpa. Man ska hjälpas åt. Och vi tjejer behöver lära oss att släppa lite på den här kontrollen och använda den tiden/energin till oss själva istället =)
En positiv sak, morsan är snart klar med uppackningen av kläderna =)Finns mycket fint =)
Skickar massor med energi till dig!!
Och en stor KRAM !
Tösen
Jag håller med Tösen, nu är det din tur att må bra.
Så länge som jag känt dig så har du alltid strävat efter att få alla andra att må bra, men jag tror att vi tjuriga och envisa tjejer är sådana.
Medvetet eller omedvetet så gör vi så.
Men någongång så säger kroppen eller själen att nu är det nog, och då ska man lyssna.
Det är inte lätt, för man har snurrat runt i samma ekorrhjul för länge och förändring är svårt.
Men Rom byggdes inte på en dag, så lite i taget så att man hänger med också är säkert viktigt.
Håller på dig, upp till kamp för en förändring!!
(ska jag säga som är likadan själv)råda andra är man duktig på!!
Kramisar Sanna
